Bilden är från Svenska Frälsningsarmén, Storgatan 14, Östersund, ej att förväxla med Engelska Frälsningsarmén på Rådhusgatan. Det var två olika arméer.
Jag var med i söndagsskolan i flera år. Jag har många fina minnen från min tid där. Det blev också en fast och trygg grund i mitt fortsatta liv, att leva som man lärt och att ha en positiv livssyn och att vara tacksam för livet och att få sjunga och ha trevligt. Samvaron med lärarna/fröknarna och grannkvarterens barn var något som man såg framemot.
Förste ledare på bilden till vänster hette Elin Jönsson. Hon fick efter några år en kollega som hette Greta Söderqvist, till höger i bild. De bodde i en liten lägenhet bredvid. Båda var underbart snälla och trevliga. Det ordnades utflykter. Ibland spelade vi teater. Vi hade då egenhändigt tillverkade kläder av kräppapper i alla de olika kulörer. En ny sångbok kom ut i början av 1940-talet. Där fick jag med en egen författad sång.
Jag kommer ihåg några namn. Längst ner från vänster tvåa sitter jag som skriver. Ingrid Mickelsson – Johnson, flankerad av syskonen Bengt och Marianne Näslund. Kerstin Olsson - Strömberg, Ulla-Britt Hansson - Fallgren, Margot Gustafsson – Markman. Flickorna med vita förkläden heter Marianne, Solweig och Vanja, den fjärde kommer jag inte ihåg. Svea Sjölund (Sjölunds åkeri på Köpmangatan), Ing-Marie Andersson / Mari Ade, hennes mamma var aktiv i frälsningsarmén, spelade gitarr och sjöng. Birgitta Larsson - Ramström vars föräldrar, Astrid och Georg Larsson, var ägare av fastigheten..
På andra våningen bodde då Larssons och skrivmaskinsläraren Kallström./Berättat av Ingrid Jonsson genom Facebook 20210131